Mjölkvarnen och Sjöfartsmuseet

Mjölkvarnen och Sjöfartsmuseet

I början av 1920-talet fanns det tjugoen stycken möllor som fortfarande malde mjöl runt om i Kullabygden, varav tolv stycken har bevarats. I Viken fanns en av dessa möllor, den s.k. ”Sophiamöllan”. Den invigdes år 1838, och med den malde man för vind fram till och med 1940. Själva magasinsdelen fungerar numer som sammanträdes- och umgängeslokal som kan ta emot omkring trettio personer.

Sophiamöllan

Sophiamöllan är en typiskt holländsk vädermölla, byggd av en dansk sjökapten för att möta kravet på större förmalningskapacitet i takt med att jordbruket växte. Detta var förmodligen en spännande händelse i den lilla byn Viken, då såväl häradshövdingen som lagmannen kom i sällskap med ett antal nämndemän för att bedöma den unge skepparens duglighet. Och duglig ansågs han vara, så var även kvarnen ända fram till mitten av 1900-talets mitt då den nya tekniken ång- och eldrift gjorde att den vinddrivna kvarnen blev överflödig.

För att bevara kvarnen som ett av Vikens fina landmärken bildade man Föreningen Vikens Kulturminnen år 1943. De fick bland annat som uppgift att bevara möllans existens, och samlade in pengar så att man kunde finansiera diverse reparationer såsom att förse kvarnen med helt nya vingar. 1959 byggdes kvarnen om helt då den börjat ruttna, och 1964 fick den ny axel och återigen nya vingar, denna gång av furu.

Vikens Sjöfartsmuseum

Museet drivs idag av en stiftelse, som genom frivilliga entréavgifter och viss försäljning av bl.a. Bror Malmstens sjöfartsböcker samt en skrift med innehåll som knyter an till ortens historia, får museet att hållas öppet för allmänheten.

Sjöfartsmuseet inryms i det så kallade ”Spruthuset” allt sedan 1980-talet. Mellan 1921 – 1968 tjänade huset som Vikens Frivilliga Brandkår därav smeknamnet Spruthuset. I museet finns omkring 1 500 historiska föremål och handlingar, som berättar sina egna små historier om tiden då Viken var en betydelsefull och blomstrande sjöfarts- och fiskeby. Bland annat finns här en ljugarbänk som tillverkats av en mast från ett segelfartyg, en bänk som tillverkats och donerats av skeppsredare Stellan Banck.

Övriga historiska föremål och skrifter som finns att ta del av på museet är bl.a. avbildningar samt modeller av Vikenskutor, diverse verktyg samt navigationsinstrument, föremål från olika skeppsbyggerier samt dokumenterade skildringar och bilder av bl.a. byggen och invånare från dåtidens Viken. Här hade man ju byggt segelfartyg sedan århundraden tillbaka, det finns dokumentation ifrån några av dem daterade 1730-tal från Vikens Skeppsvarf.

Även kustbevakare och tulltjänstemän fanns i Viken under den här tidsperioden, de hjälpte bl.a. till vid så kallade strandningar. Men det var nog fiskare som var tidens vanligaste yrke, de var med all sannolikhet Vikens egentliga ursprungsbefolkning. Mången Viken-bor startade som kock eller jungman på något fartyg, innan de avancerade till sjökapten och/eller skeppsredare. Efter pension ägnade sig många åt hobbyfiske.