Det finns en samling skrifter, foton, register och annat ifrån dåtidens skepparfamiljer som levde i och runt Kullabygden. Deras uppgifter har satts samman till en gemensam samling och visar att vissa av dessa familjer går att spåra till bl.a. Onsalahalvön och hela vägen upp till Norrland. Det var särskilt många som bosatte sig i Helsingborg och Landskrona, vilket återspeglas i de sjöfartsutbildningar som har sitt ursprung här, tack vare inflyttade Viken-bor.
Under den industriella utvecklingen under 1800-talets andra hälft, växte behovet av sjötransport, främst mellan områden rika på råvaror. Detta medförde en omflyttning från landsbygd till tätort. Senare hälften av 1800-talet kom dock a
tt präglas av lågkonjunktur, vilket i princip slog omkull de ansträngningar man hade gjort och som krävt såväl kapital som mankraft. Det vände dock i slutet av århundradet, och ångkraft blev en dominerande kraftkälla för driften av fartyg. I den utvecklingsprocessen deltog nordvästra Skånes region aktivt.
En stor andel av familjerna, vars män oftast arbetade till sjöss, såg nytta i att flytta till hamnstäderna i södra Sverige. Man förenade nytta med nöje och samhällena kunde långsamt växa och blomstra till de välfungerande och välutvecklade samhällen de idag är. Närheten till kontinenten tack vare bl.a. Öresundsbron och färjetrafiken mellan Helsingborg-Helsingör bidrar i allra största grad till denna utveckling och blomstring.
